Inte som sin mor

Mot slutet av boken Medan himlen förmörkas av aska från Tambora introducerade jag karaktären Lisa som inte hann få någon framträdande roll i den berättelsen. Det faktum att jag hade blåst liv i henne gjorde ändå att jag inte bara kunde lämna henne åt sitt öde när boken väl var klar och utgiven.

Lisas liv kom att präglas så mycket av den dödssynd som hennes mor begick att jag blev tvungen att ge henne huvudrollen i en egen bok; för att låta henne ställa de frågor om skuld, fördömanden, förlåtelse och försoning som jag själv ville ha svar på och förhoppningsvis få henne att söka rätt på svaren på dem.

För att förstå det hon tänkte, sade och gjorde behövde jag också sätta mig in i de yttre förutsättningarna som gällde på den tid och den plats där hon levde; 1800-talets första hälft i den lilla bergslagsbyn Lekhyttan, i gränslandet mellan bergslag och landslag, mellan fattiga och besuttna, mellan de troende och de tvivlande och mellan fördömande och försonande, där hon kämpade med sina tankar på moderns brott.

Sakta har en berättelse vuxit fram som har gripit tag i mig och det är min förhoppning att andra också ska tycka att den är lika intressant, gripande och på sina håll dramatisk som jag själv tycker när nu den bok som jag givit titeln Inte som sin mor blivit klar.

Lisa och personerna i berättelsen tillhör dåtiden, liksom vi som lever nu tillhör nutiden. Kanske hade Lisa haft lättare att försonas med sin mor om hon levt i nutid, kanske hade omgivningen varit mindre fördömande mot hennes mor om också de levt i nutid. En dag ska kanske kommande generationer se tillbaka på våra liv och våra gärningar och säga att vi levde då, förr i tiden, då när allt var så annorlunda och att vi tänkte och gjorde allt så annorlunda. Kanske kan de ändå förstå vilka vi var, hur vi levde och hur vi tänkte om de kan sätta sig in i det som vi i dag kallar nu. Liksom jag kan förstå Lisa lite bättre genom att ha satt mig in i hennes tid.

Berättelsen i sig är helt och hållet min egen skapelse. Det är en roman. Jag har ändå ansträngt mig för att göra den trovärdig, sannolik, så som jag slutit mig till att det kan ha varit, då, för nära två hundra år sedan. Jag lånar gärna Fritiof Nilsson Piratens ord ur novellen Stenskrift där han skriver att »Saga väves på sanningens varp«.

Inte som sin mor går snart i tryck och kan förhoppningsvis beställas från och med augusti 2021. Hör av dig till mig om du vill försäkra dig om ett exemplar så tidigt som möjligt. Den kommer att finnas både som tryckt bok och som e-bok.