Johans resa

där han söker frihet och finner kärleken

Omedelbart efter att min pappa hade gått ut skolan i början på 1920-talet gick han till sjöss. Ingen annan, varken förr eller senare har varit sjöman. Han återvände inte hem på flera år. I sin dagbok skrev farfar ”Jag begriper mig inte på Helge. Men han förstår nog inte mig heller”. Min egen tolkning är att pappa hade ett stort behov av att göra sig fri från en dominant far. En del av det där har jag skrivit i min bok Johan-Olov.

Det är kanske inte konstigt om jag funderat en hel del över vad som drev min pappa och vad av detta som har gått i arv till mig och min bror. Och en sak jag kommit fram till är att vi har eller hade en stark drivkraft till frihet och självständighet. Att säga ifrån när vi upplever att vi blivit felaktigt behandlade, att gå våra egna vägar när galoscherna inte passar, så att säga. Att vara fria.

De här tankarna har jag burit på i många år och när jag för ett par år sedan började leta efter uppslag till nästa bok, så bubblade de upp till ytan igen. Jag ville ägna mig åt vad som driver människor och då särskilt människor med ett stort behov av frihet. Så som hos mig, min bror och vår far. Alltså inte en bok OM oss, det skulle bli alldeles för specifikt. Jag ville göra boken mer allmängiltig om frihetslängtan.

Dessutom hade jag vid det laget konstaterat att mitt författarskap hade utvecklats från en revy av faktabaserade episoder, som i boken Libretto med Bittans gamla släktingar i centrum, via boken Johan-Olov, om min farfar och farmor där jag kunde utgå från farfars dagböcker till en roman med stora inslag av fiktion, då det var så mycket jag inte kunde veta om min morfars morfars mor Maria Cajsa i boken Medan himlen förmörkas av aska från Tambora, och fortsättningen Inte som sin mor med ett ännu större mått av fiktion. Fast hela tiden med så trovärdiga skildringar av både tid och rum som möjligt – början av 1800-talet. Nu ville jag skriva ren fiktion. Kanske det också ett uttryck för ett behov av frihet? Men, alla författare hämtar väl underlag till det de skriver från den värld som omger dem så därför var det naturligt att hämta detaljer från den värld jag själv kände till.

Jag har valt att låta min huvudperson vara i ålder någonstans mitt emellan mig och min far, så han är född 1936. Den 14 december. Han växer upp i ett brukssamhälle, där klasskillnader och orättvisor kan göras tydliga. Men inte det Sandviken där jag tillbringade uppväxtåren, utan det har fått bli ett helt fiktivt bruk längre norrut. Och för att undvika missförstånd, baserat på ett sågverk och en massafabrik och inte ett järnverk som i Sandviken.

Det har blivit en bok som handlar om klasskillnader på hemmaplan, rasmotsättningar i USA och spänningen mellan det fria väst mot de hotfulla kommunisterna i öst under kalla kriget. Den är också kärlekshistorien mellan Johan och Alice där hans behov av frihet bryts mot hennes längtan efter familj och barn.

Så här står det i baksidestexten på boken:

Året är 1952 och Johan är 16 när han går till sjöss. Bort från fabriken som tagit pappans liv, bort från den förhatliga skolan och från kamraterna som svikit honom, för att fri och obunden segla på de sju haven. Livet till sjöss ger honom ändå inte den frihet han drömmer om och åsynen av Frihetsgudinnan vid inloppet till New York får honom att lämna livet som sjöman och söka arbete i land. Där upplever han förtrycket av de svarta och den brutala hanteringen av indianerna, vilket utmanar hans bild av frihetslandet framför andra. Besviken återvänder han till Sverige där han möter kärleken i form av Alice. Av rädsla för att binda sig vill han än en gång fly, men kärleken har då redan slagit rot i honom.

Ett par kommentarer jag fått om mitt manus:

”… en spännande och intressant berättelse som du har skrivit. Den tar upp såväl samhälle som relationer. Ditt språk och din berättarteknik fungerar också bra överlag. Det är lätt att leva sig in i dina karaktärer och miljöbeskrivningarna är målande”

”En autentisk skildring från en svunnen tid som ändå finns i levande minne. Temat frihet och ansvar går som en tråd genom hela manuset och knyter ihop säcken. Mängden historiska detaljer är perfekt för att ta läsaren till en annan tid och plats.”