Johannes Elmblads musikaliska karriär

1871, när han är 18 skrivs han in vid Musikkonservatoriet i Stockholm där han studerar sång för professor Julius Günther, pianospel för Herman Berens och orgel för Gustaf Mankell. Han framför Trollhättan vid en elevuppvisning.

1873 avslutar han sina studier vid Musikkonservatoriet och fortsätter sin sångutbildning för Fritz Arlberg i Stockholm.

1874 flyttar han till Berlin där han fortsätter sina musikstudier för Julius Stockhausen. Enligt SBL får han sångutbildning i Frankfurt am Main åren 1874-1878.

1876 provsjunger han för Richard Wagner i Berlin, och därigenom grundläggs den förbindel­se, som knyter honom till den Wagnerska kretsen.

1877 skriver Emil Sjögren sitt Opus 2 bestående av tre sånger för basröst, skrivna och dedicerade till Johannes. Med den ena, Bergmanden, till Ibsens text, gör Johannes stor succé.

1878 reser han kort efter giftermålet med pianisten Maggie Menzies i Berlin till Australien där han ger en serie konserter i Melbourne och eventuellt även i Sydney, the Elmblad Concerts. Han och hustrun uppträder vid Menzies Hotel. Han dekoreras med the Melbourne German Liedertafel. Han reser därefter runt i Europa och ger konserter i Tyskland, Amsterdam, London, Milano och Sverige. Han studerar sång för Pauline Viardot-Garcia i Paris.

1879 anställs han vid operan i Dresden och inleder därmed sin sceniska karriär. Han är då redan en känd och erkänd konstnär. Gör även framträdanden på andra håll i Tyskland och i Amsterdam. I Stockholm sjunger han en afton kardinalens parti i Halévys opera Judinnan och för första gången i sitt liv lyssnar hans far på hans sång. Han framträder vid Crystal Palace i London i maj. Gör stor succé med sitt framförande av Sjögrens Bergmanden vid en musikfest i Amsterdam.

1880 blir han lärare i sång och ”erster gesangprofessor” vid Kullaks musikakademi i Berlin. Detta år står han för första gången på en operascen.

1881 – 1884 är han knuten till operascener i Hannover.

1882 tillägnar Emil Sjögren sitt opus 9, sången Kontrabandiären för bas och piano till Johannes. I juni och juli uppträder Johannes i London. I oktober framträder han på en ”Morningkonsert” i S:t James Hall i England.

1883 tillägnar Emil Sjögren sången Slavens dröm till Johannes. I oktober reser Johannes och Maggie till Australien, där han under november och december uppträder på scen i Melbourne.

1884 – 1887 är han knuten till operan i Prag.

1885 framträder han vid Tyska Operan i Prag som Fafner i Wagners Rhenguldet, och dagen efter som Hunding i Valkyrian. I båda fallen under Mahlers ledning.

1887 uppträder han vid tyska operan i Prag som Fafner i Siegfrid och Wotan i Götterdämmerung under Karl Muck. I maj blir han uppsagd från Pragoperan av Angelo Neumann för att kunna ”lösa en del privata problem, som påverkade hans dagliga arbete vid operan”. Han gästspelar sex gånger på operan i Stockholm september – oktober och uppträder då som Falstaff i Muntra fruarna i Windsor, Sarastro i Trollflöjten och Kardinal Johann av Brogni i Judinnan. Under oktober 1887 till februari 1888 uppträder han44 gånger vid Metropolitanoperan i New York. I 11 olika operaföreställningar. Ofta tillsammans med Lilli Lehmann, där hans första framträdande är som Pogner i Mästersångarna. Han sjunger vid den amerikanska premiären av Webers Euryanthe och i operan Fernand Cortez av Spontini. Medverkar vid premiären av Wagners Siegfried den 9 november som Fafner.

Under 1880-talets sista år träffas Johannes, Emil Sjögren och Ellen Guldbranson med flera, återkommande hemma hos August och Clary Magnusson i Stockholm för att musicera.

1888 – 1890 är han verksam vid Hofoper (alter­na­tivt Lessing-Theatern) i Berlin.

1889 engageras han av Angelo Neumann till att delta i ett gästspel med Nya Tyska teaterns ensemble i Prag till den kejserliga operan i S:t Petersburg och Moskva med Wagnerrepertoar. Han får senare samma år ett fast engagemang vid den nybyggda Nya Tyska teatern i Prag.

1890 får han problem med sin röst och övergår då från de krävande Wagnerrollerna till enklare mer komiska roller som passade hans goda gestaltningsförmåga bra. Angelo Neuman upptäcker hans regissörsegenskaper och engagerar honom som sådan vid Pragoperan fram till och med spelåret 1894.

1892 framträder han i Stockholm i juni, i Hamburg i augusti, i Danmark och Berlin i september, i Zürich i oktober. Göteborg, Stockholm och Linköping under november-december och i Prag december till februari 1893.

1893 fortsätter han turnerandet med framträdanden i Köpenhamn, Norrköping, Eksjö, Kalmar, Växjö, Malmö Helsingborg. Troligen med ackompanjemang av Emil Sjögren. I december medverkar han i Rhenguldet i Wien. Angelo Neumann förnyar hans kontrakt so,m regissör vid operan i Prag men sägs efter ett kort tag upp ”av disciplinära problem”. I april framträder han tillsammans med Sigrid Brander och Emil Sjögren i Falun, och i Kalmar tillsammans med Anna Hjort. Han gästspelar vid Wiener Hofoper.

1894 deltar han i april i en Wagnerturné i Sverige som sångare och regissör. Han uppträder vid Publicistklubbens vårfest den 24 april vid Cirkusbyggnaden på Djurgården med att framföra Schumanns die ebeidn Grenadiere och den engelska visan thee sailor boys. Han ger en konsert i Kalmar den 26 april tillsammans med Anna Hjort och Karl Valentin. Han uppträder vid 4 tillfällen under sommaren som Lantgreven i Tannhäuser och Marcel i Hugenotterna vid operan i Stockholm. I september får han engagemang som sångare och regissör vid operan i Breslau där familjen kommer att bo 1894 – 1897.

1896 är han i Bayreuth den 2-23 juni där han framträder som Hagen i Götterdämmerung och som Fafner i Nibelungenring. Under hösten framträder han på olika platser i Sverige.

1897 framträder han i maj som Hagen i Götterdämmerung vid Stadsschouwburg i Amsterdam. Vid festspelen i Bayreuth framträder som Hagen och Fafner och medverkar som Angantyr vid uruppförandet av operan Tirfing. Han anställs som Sceninstruktör och Förste regissör, och sångare vid den nybyggda Kungliga Operan i Stockholm för tiden 1 juli 1897 till 1 juli 1898. ”Att leda den sceniska verksamheten däri, inberäknat uppsättning av samtliga operor, tablåer eller andra verk”. Han får utmärkelsen Litteris et artibus av Kungen. I december framträder han som Falstaff i Muntra fruarna i Stockholm.

1898 framträder han i januari i Amsterdam. I mars i St. Petersburg.I Amsterdam framträder han som Hagen i Götterdämmerung i maj. I juni medverkar han vid festspelen i Bayreuth.

1899 framträder han som Hagen och Fafner vid festspelen i Bayreuth.

1900 sägs kontraktet vid operan i Stockholm upp, men senare samma år undertecknar han två nya separata kontrakt. Dels ett som Sceninstruktör och ett som Sångare. Han medverkar i Figaros bröllop vid Kungliga Teatern i Stockholm i februari. Han medverkar vid festspelen i Bayreuth under sommaren.

1901 medverkar han som Fafner vid den svenska premiären av Rhenguldet. Han framträder som Hagen vid festspelen i Bayreuth.

1902 säger han upp sig vid Operan i Stockholm och tar anställning vid den tyska avdelningen av Metropolitanoperan i New York, under ledning av Maurice Grau och gör sin regidebut där den 28 november i Lohengrin. Han framträder som Hagen i Götterdämmerung i Amsterdam i maj. Vid festspelen i Bayreuth framträder han som Hagen.

1903 framträder han i Philadelphia, Boston, Chicago, Minnesota, Savannah, Detroit i USA under våren. Som Fafner I Rhenguldet och som Hunding I Walkyrian .Han framträder vid the Plymouth Church I Minneapolis. Han medverkar i mars vid en välgörenhetskonsert i Carnegie hall till förmån för svältkatastrofen i norra Sverige. Han gör den 27 april sin sista föreställning vid Metropolitanoperan i form av en ”Farewell Performance”. I september regisserar han Faust vid De Nederlandsche Opera och Carmen vid Stadsschouwburg i Amsterdam i november. Han arbetar som sångare och regissör vid Operan i Leipzig åren 1903-1904.

1904 regisserar han operan Jean de Nivelle  av Leo Delibes i Utrecht i januari. Han gästspelar vid Hofoper i Berlin och vid Hovteatern i Wiesbaden. Han framträder som Hagen vid festspelen i Bayreuth. I november framträder han i Amsterdam som Fafner i Siegfried i november.

1906 ger han troligen en föreställning som Hunding i Finland i april. Han reser till Bayreuth för att medverka där men enligt en tidningsnotis den 15 augusti meddelar ”överintendenten Burén som nyss återkommit från Bayreuth har meddelat den sorgliga nyheten, att operasångaren Johannes Elmblad blivit sinnesrubbad och intagen på vårdanstalt”.

1907 engageras han av Karl Glick vid Musikkonservatoriet i Malmö. Han gästspelar vid Hovteatern i Wiesbaden. I Jultomtens praktupplaga medverkar Johannes och Sigrid tillsammans med sången Flugan där hon har skrivit texten och han står för musiken.