Det är säkert många med mig som har lådor, mappar, album och pärmar med osorterat material från tidigare släktled stående i ett hörn. Brev, bilder, anteckningar, tidningsurklipp och i bästa fall ett och annat kassettband med inspelade berättelser som gångna tider. I mitt fall tog det flera år innan jag och Bittan en julledighet tog fram den stora kartongen och började bläddra igenom det som hennes farmor och farfar lämnat efter sig. Visst hade vi hört Bittans farmor Saga berätta om tidigare generationer, men som en släkting sade ”detta är inte historia, det är historier!” var vi väl lite skeptiska. ”Hade verkligen Richard Wagner utropat ’där har jag min Fafner’ när han hörde Sagas fars djupa basröst? Hade verkligen den ryske Tsaren givit Sagas mormors väninna smisk på bara skinnet? och vem var egentligen ’Mormor på Herrestad’ vars porträtt vi haft hängande på väggen i klädkammaren i många år?” Kanske skulle innehållet i kartongen ge oss svar på några av frågorna.
När julen var över var jag helt tagen av alla spännande trådar som fanns att nysta i. Jag ville veta mer och det var då som planerna på att låta det jag fick reda på ta formen av en bok. Inte för att det måste bli just en bok, utan för att jag ville se hur allt hängde samman, låta det jag kom fram till formas till en hel berättelse. En blandning av fakta och fiktion. Åtminstone borde den närmaste släkten kunna vara intresserad. Och kanske … med huvudpersonerna i kretsen av både de stora kompositörerna, författarna och kungligheter kunde jag kanske locka något förlag att ge ut boken. Med siktet inställt på att det skulle bli en bok borde det hela dessutom kunna bli färdigt och inte ta stopp på halva vägen.
Den riktiga guldgruvan stötte vi på när vi tillbringade en vinter i specialläsesalen på Kungliga biblioteket där vi gick igenom ett par hyllmeter efterlämnade papper, brev, manuskript och bilder. Vi läste, skrev rent, drog slutsatser och ställde oss nya frågor. Och efter två års sökande och skrivande var min första bok färdig. Libretto.
Libretto blev en väv av små berättelser som följer släkten från tidigt 1800-tal fram till pingstaftonen 1926.
I dess centrum står Johannes, en hyllad operasångare och regissör med scener i Stockholm, Prag, Breslau, New York och Melbourne som några av sina arbetsplatser. Vid hans sida står Sigrid som levt sina första år i ett tryggt borgerligt stockholmshem men tidigt tvingats fatta pennan för att bidra till sin och moderns försörjning som författare och översättare.
När de gifter sig, efter att Johannes första hustru dött under dramatiska omständigheter, står han på höjden av sin karriär och Sigrid följer med honom ut i en värld som hon bara kunnat drömma om. Han tar henne med till de fina salongerna, hon får möta de stora kompositörerna och hon får träffa kungar och kejsare. Men två saker får Sigrid försaka. Hennes skrivande blir försummat och de två döttrarna Saga och Inga kan bara periodvis följa med dem runt om i världen. Ekonomisk oro för morgondagen finns däremot som deras ständiga följeslagare.
Libretto innehåller också glimtar av den framväxande frikyrkorörelsen och kvinnorörelsen i slutet av 1800-talet.
Även om huvudpersonerna Johannes och Sigrid rör sig över stora delar av världen utspelar sig mycket av bokens handling i Stockholm. Den som vill göra en resa i nutid i deras fotspår kan med fördel ge sig ut på egen hand i storstaden med min beskrivning i hand. Du hittar den här.
Lars Jarnhammar 