Det är tidigt artonhundratal. Människorna i de små byarna sliter hårt och hålls i Herrans tukt och förmaning. Den som bryter mot något av tio Guds bud straffas obönhörligt. De som står längst ned på samhällsstegen – de fattigaste, kvinnorna, pigorna – får bära den tyngsta bördan, utnyttjas och sviks, för att sedan vara de som får de strängaste straffen.
Boken handlar om ett mord och om den lagstiftning som kringgärdade barnamord. Den handlar också om vänskapen mellan två systrar. Detta mot bakgrund av ett av världshistoriens största vulkanutbrott.
I centrum för berättelsen står den unga bryggarpigan Maria Cajsa. De är flera som sviker henne och för det får hon själv ta det hårdaste straffet, där döden snarare varit en befrielse än ett straff.
När jag första gången lärde känna Maria Cajsa var hon bara några knappt läsbara noteringar i en husförhörslängd; när hon var född, var hon bodde och när de årliga husförhören hade hållits. Ett par ord i marginalen fick mig ändå att stanna upp och fundera närmare på vem hon var. »Varit häcktad på Spinnhus för barnamord« stod det. Vad kunde ligga bakom dessa dramatiska ord? Vad fick henne att mörda ett barn? Hur gick det till? Vem var hon? Hur levde hon? Vad hände med henne sedan? Jag kände att jag ville ta reda på mer än bara dessa kortfattade rader.
När jag senare sökte rätt på protokollet från rättegången där hon ställdes inför rätta, började hon tala till mig. Hon ville berätta för mig vad hon varit med om och vi kom att tillbringa många stunder tillsammans kring detta protokoll. Jag ställde frågor, hon berättade och jag lyssnade. Med tiden kom jag att ställa frågor om annat än sådant som stod i protokollet, om saker som jag ville veta för att bättre förstå det som hände och vem hon var. Jag fick dessutom reda på att hon inte var ensam om sitt öde på den tiden. Samtalen fick mig att läsa avhandlingar om liknande fall och de gav mig en kuslig inblick i fattiga kvinnors utsatthet på hennes tid. Även om mycket har förändrats till det bättre sedan Maria Cajsas tid är det slående hur många kvinnor som på olika håll i världen än i dag delar hennes öde och hur mycket arbete som återstår för att förbättra kvinnors utsatthet och underordning. Det går att förändra värderingar, lagar och traditioner. Men förändringarna kommer inte av sig själva, de sker när människor reagerar och agerar. Genom boken vill jag uppmuntra till en fortsatt kamp för en rättvisare och jämlikare värld.
De övriga personerna runt Maria Cajsa har jag lärt känna genom henne, betraktat dem genom hennes ögon. Några av dem skulle kanske ha velat berätta historien på ett annat sätt, men jag har valt att låta Maria Cajsa vara huvudpersonen i den här berättelsen och då har jag också valt att i första hand lyssna på det hon har haft att säga.
Medan himlen förmörkas av aska från Tambora kan beställas här. Den finns både som tryckt bok och som e-bok.
Några omdömen från personer som har läst boken:
”ett stycke bortglömd svensk historia”
”jag fick svälja gråten många gånger när jag läste den”
”gripande och intressant”
”det var inte lätt att lägga ifrån sig den när man väl börjat läsa”
”intressant inblick i kvinnohistoria och så välskriven”
”jäkligt spännande och tänkvärd”
Här kan du läsa en recension av boken hos bokbloggaren Boklysen.
Lars Jarnhammar 